Hur är det att studera konst på distans?
Jag tror att konststudier på distans för med sig olika sorters utmaningar för alla. För mig var självdisciplinen det svåraste att få grepp om i början på året. Min ateljé är mitt hem och jag suktas varje dag av alla former av bekväm distraktion. Det som hjälpte mig mest var att möta min klass över zoom och att få läsa om deras dagar på plattformen. Jag var inte den enda som distraherades. Alla jobbar under olika förutsättningar och att se hur alla använder sina situationer för att göra det allra bästa av sina unika situationer gav mig energi till att vilja göra det bästa av min.
Hur har du utvecklats under din tid på skolan?
Under KGII har jag gjort min största utveckling hittills. Redan under årets första vecka fick jag en kommentar av rektor Charlotte som ändrade hela min konstnärliga riktning. Det är fascinerande hur en så liten grej kan vända upp och ner på allt det man tror att man vet. Jag hade full fokus på måleri, och det har jag haft under hela mitt konstnärliga liv. Jag fick kommentaren under en av mina målningar. Där blev jag frågad om jag någonsin tänkt på att göra någon av mina verk till något tredimensionellt, vilket jag aldrig riktigt funderat över. Jag hade lekt med lera ett par gånger med det var ingenting jag fastnat för. Jag fick frågan i helt rätt tillfälle och blev nyfiken. Sedan den veckan har hela mitt arbete vänt och min lägenhet har blivit verkstad. Jag tror att jag alltid var menad för skulptur, jag behövde bara en knuff.
Trivs du med skolan och klassen?
Min upplevelse av skolan är väldigt varm med öppna och förstående lärare som alla har väldigt olika erfarenheter och utgångspunkter. Likadant känner jag kring den klass jag hamnat i. Som i alla situationer där individer blir till en grupp så tar olika människor olika roller. Det sker även på distans. Gruppen möts digitalt i utbyten av tankar, idéer, stöd, oro kring världssituationer, videor på hundar och bebisar eller bara för att jämföra vädret en vårmorgon på våra olika platser i landet. På många sätt är det som en vanlig klass, bara lite mer speciell.
Hur är lärarna och kommunikationen med dem?
Min upplevelse med lärarna på skolan har varit väldigt positiv. Jag blev tilldelad en mentor i början av året som jag haft många givande samtal med. Tanja Airaksinen är otroligt lätt att prata med och när jag beter mig som att jag är i trotsåldern och tror att jag vet bäst så fortsätter hon att ge tips och visar ett imponerande tålamod. Jag har även haft mycket kontakt med Veronica Brovall och jag känner fortfarande efter varje möte som att jag precis klivit ut från ett väldigt lyckat möte hos psykologen, alltid med nya perspektiv på saker och ting, alltid med något nytt i huvudet som jag snabbt skriver ner. Det här är bara två av den grupp inspirerande konstnärer som är väldigt generösa med att dela sina erfarenheter.
Hur ser du på framtiden efter skolan? Kommer du fortsätta med konstnärligt skapande/siktar du på högre utbildning?
Jag siktar för tillfället på högre utbildning då jag känner att det finns mycket för mig där att hämta. Oavsett vad konsthögskolan vill i år så fortsätter jag med mitt skapande och planerar inte att sakta ner. Detta året på skolan har påmint mig om att det finns oändligt med sätt att vara konstnär och det som händer, det händer. Jag fortsätter ändå. Idag känner jag att jag står på en stadig grund och jag har verkligen skolan att tacka för det.
Vad vill du säga till den som funderar på att söka till Falkenbergs konstskola?
Till den som går och funderar på att söka; kör bara, och gör det absolut bästa av din situation, ta vara på allt, njut. Du har så mycket att vinna.
