Avslutningsutställning, Falkenberg Konstskola, distansutbildning 2025
Katarina AP - Katarina Bangata 49, Stockholm
9 maj – 24 maj 2025
Vernissage 9 maj 17.00 - 20.00
Öppettider: 15/5, 16/5, 17/5, 18/5, 21/5, 22/5, 23/5, 24/5
13.00- 17.00
Utställare: Alexandra Bergdahl Larsson, Sara Creutz, Susanna Flodman, Nina Gustafsson, Pernilla Hultén, Carina Ihd, Maria Kastberg, Theresa Lekberg, Linnea Lundberg, Emilia Roosvall, Daniel Sturesson, Gladys Sveide, Frida Valtersson, Lizette Wedin
Lärare: Power Ekroth
---------
Vad betyder det att vara en del av något större – och samtidigt vara hel i sig själv?
Kombinationen av orden del och hel skapar en omedelbar paradox: att något kan vara både fragment och fullständighet, utsnitt och totalitet. Likt uttrycket en hel del antyder titeln ”En del hel” både mängd och komplexitet, men också något som tänjer på gränserna för hur vi uppfattar relationen mellan individ och kollektiv, mellan form och innehåll. Här samlas verk av 14 studerande som under två år arbetat på distans, där klassrummet framför allt existerat i form av Zoom-rutor och delade skärmar. Trots, eller kanske tack vare, detta har en mångfald av konstnärliga uttryck vuxit fram.
Måleri, video, skulptur, platspecifikt väggmåleri och installation samsas med varandra. Verken rör sig fritt i form och material, men hålls samman av den bokstavliga röda tråden från Maria Kastbergs verk, som genom rummet skapar en samlande ram för utställningen.
En del hel bjuder in besökaren att röra sig i en utställning som kan uppfattas som ett collage där varje del spelar en roll i helheten, där fragmenten tillsammans formar en större mosaik. Varje verk består också av flera komponenter, precis som en grupp består av individer. Kanske blir helheten först synlig när man backar ett steg – eller när blicken får vandra från del till del. För den som letar kan spår av minnen, känslor och erfarenheter, som formar vår bild av oss själva, väckas.
Hur vi uppfattar verken beror på vår perception och förståelse – och på vår längtan efter sammanhang. Världen visar sig ofta för oss i fragment, men vi söker berättelser och mening. Vad är det som gör något helt? Är det ett avslut, en form, en känsla – eller kanske rörelsen mellan delar som aldrig helt går att sammanfoga?
Samhällen består av olika röster, perspektiv, kroppar och livsvillkor. Gemenskap uppstår inte trots olikhet, utan genom den. Splittring och fragmentering kan göra helheten svår att se. Vad krävs för att vi ska känna oss delaktiga? Vad händer när någon ställs utanför?
En del hel bär på en lågmäld klang, en viskning snarare än ett rop, och bjuder in till kontemplation redan innan man kliver in i rummet. Kanske väcker utställningen fler frågor än den besvarar. Kanske är det just det konsten kan vara: ett rum där delar möts utan att tvingas bli hela.
Några verk talar om läkning, andra om förlust, drömmar, längtan eller vardagens skeva logik. I detta finns en sårbarhet, men också en styrka. Besökaren uppmanas att följa trådarna genom labyrinten av verk och upptäcka delarna av helheten – och kanske upptäcka något nytt om sig själv på vägen.
Power Ekroth, curator och lärare i konstteori på Falkenbergs konstskola.
Konstnärernas egna ord:
Alexandra Bergdahl Larsson
Conciousness is just a little beam, 2025
Den här målningen handlar om mina ständiga tankar kring det omedvetna som lever under ytan och påverkar vårt sätt att tänka, känna och agera. Som en vidsträckt ocean av tyst kunskap, minnen, impulser – dold under den lilla ström av medvetande vi faktiskt uppfattar.
Du vet de där ögonblicken när en doft från barndomen väcker något långt borta inom dig? Eller som en dröm du nästan minns – men ju mer du försöker hålla fast vid detaljerna, desto mer glider de undan. Det fascinerar mig – den mosaik av bilder, fragment av melodier, stämningar och upplevelser vi bär på, utan att helt förstå dem.
Och så finns medvetandet – det nuvarande flödet där vi tänker, talar, skapar. Dikten. Berättelserna vi formar för oss själva och för världen.
I verket har jag vävt samman asemisk skrift, ord på ryska, engelska, svenska, rader ur Karin Boyes poesi som tryckte på mina inre knappar… Vissa delar går att läsa, andra förblir gåtfulla – precis som våra minnen och våra inre berättelser.
Sara Creuz
Den ofullbordade, 2025
Ett skirt tyg har formats över kroppsavgjutningar i gips, och genom vatten och lim har det mjuka fått stelna - som ett försök att bevara en form som annars skulle lösas upp. Vecken och upphöjningarna i tyget antyder en kropp, men lämnar också plats för det som saknas. I deformationen finns både tomrum och rörelse – som om något just har lämnat eller precis ska ta form.
Susanna Flodman
Skuggorna snärjdes till ro, 2025
Det var en gång en plats, där skuggorna snärjdes till ro. Jag låg i mossan bland träden och drömde mig bort från världen.
Nina Gustavsson
Puppy Blues, 2025
Målningen är utförd i akryl på papper. Den handlar om de motstridiga känslor som kan uppstå när man går in i någonting med vissa förväntningar och inget blir som man tänkt.
Ett förhållande som skaver men samtidigt bär, ett tillstånd där kärlek och utmattning existerar sida vid sida.
Den blå tonen står för ensamhet och isolering, men också för lugn och tröst.
Pernilla Hultén
300 före vår tideräkning, 2025
Hur uppstår hat och förtryck? Var kan man vara fri utan att känna ett hot? Utvecklingen går för långsamt.
Carina Ihd
Vävnadens eko no1/Vävnadens eko nr.2, 2025
Jag började utan en plan – lät tuschet följa sin egen väg över pappret. Min hand var närvarande, men mer lyssnande än styrande. Linjerna växte fram organiskt, i rörelse och stillhet.
Det som uppstår mellan linjerna bär en särskild laddning – ett tyst eko som andas, dröjer sig kvar och försvinner igen. I verket vävs tuschet samman med tomrummen till ett ordlöst samtal, där det osagda får ta plats. Här uppstår en närvaro bortom det synliga, där linje och mellanrum tillsammans bär på något som fortsätter att verka – även när det inte längre syns.
Maria Kastberg
Expanderat färgrum, 2025
Expanderat färgrum är en installation som förenar måleri och garn. Genom flera lager av färg byggs en yta upp där spår och ojämnheter får ta plats. Pappret skadas medvetet; jag viker, slipar och skär. Linjer uppstår och bildar en oregelbunden komposition. Med hjälp av garnet förlängs dessa linjer ut i rummet och väver samman golv, tak, väggar och den omgivande miljön.
Verket är delvis ett trots mot det färgspråk som ofta omger oss: dova, blyga toner valda för att inte störa. Det är också en motreaktion på en klassisk, sydsvensk grå vinter; ett uttryck för rastlöshet och en undertryckt vilja att bryta sig loss från ett tillstånd där tiden tycks stå stilla.
Theresa Lekberg
Weave, Rock, Circle, 2025
Weave, Rock, Circle är en del av ett större arbete där jag under året fördjupat mig i resiliens och resistens, skillnaderna mellan dessa och kopplat samman dem med handling och rörelse. Här försätter jag kroppen i rörelser som uppstår hos stressade djur i fångenskap och instinktivt hos människor i affekt.
Hästar som väver i en box, exempelvis, gungar fram och tillbaka, eller djur på zoo som går runt, runt i cirklar. Det liknar de instinktiva rörelser hos människan som vaggar av och an i gråten under djup sorg.
Vad händer när jag upprepar samma rörelsemönster med min egen kropp?
Linnea Lundberg
Maja, 2025
En känsla av att vara en av många som söker till konsthögskolan och att vara en av många som inte kommer in. Filmen uppstod i en känsla av bitterhet men också humor över vad som krävs för att sticka ut, att vara sådär önskvärt speciell så att när juryn ser ens portfolio så är reaktionen bara “wow”. Om jag bara vore lite mer som Maja.
Emilia Roosvall
Kanhända förbleve jag, 2025
Att behålla existens. Att bestå.
Där olika material möts och bildar något tillsammans är de både tydligt delade och tydligt sammanhängande. Både förenade och separerade av tomrum, frånvaro. Fragment, upphittade delar som sammanfogats till ett försök till existens, en figur, en kamp om att förbli med osäker utgång.
Daniel Sturesson
Vilande Tiger, 2024
En tiger kan inte röka pipa. Dels för att den saknar tummar (vilket gör det svårt att hålla i pipan), och dels för att rökning kräver en förståelse för vad det innebär att tända, inhalera och blåsa ut rök – något som ligger långt utanför ett djurs naturliga beteende.
Men i fiktion, serier eller konst? Absolut. Där kan tigrar röka pipa, bära monokel och recitera poesi om de så vill.
Gladys Sveide
My Puzzle Pieces, 2025
Across the street from my house in Georgia lie the cotton fields. I came here when my daughter moved for her studies, stayed, started a family, and my heart stayed with her.
During a turbulent time in my life, I found comfort in painting a cotton flower each morning. It became a ritual, a space to feel, reflect, and bring meaning to the difficult. The practice began as a task from my mentor: a daily painting paired with a quote.
Marguerite Duras’ words “Not crying is the same as not living” stayed with me.
At the same time, I started painting color fields, a series where each shade became a puzzle piece in a larger whole.
A fragmented life, yet filled with hope that one day, the puzzle would come together.
Frida Valtersson,
Bra ögonkontakt, 2025
Kan en blick berätta om hur en person mår? Verket "bra ögonkontakt" är en del av en serie arbeten där jag arbetat med ögon som motiv i förhållande till psykisk hälsa. Projektet utgår från citat ur mina egna läkarjournaler.